Det var inte alls länge sedan jag slutade skriva här på bloggen men idag kunde jag bara inte hålla mig borta från tangentbordet. Jag måste få ventilera mig lite och få göra utlopp för min kreativitet på något sätt. Paulina tyckte att jag skulle börja blogga igen, och eftersom allt Paulina säger kan upphöjas till allmän lag så övervägde jag saken. Men sedan när jag berättade om mina fundering för Eva sa hon att hon inte tyckte jag skulle göra det eftersom jag redan håller på att bränna ut mig. Jag skulle inte hinna. Och det är ju i och för sig sant, däför är det här bara ett enstaka inlägg. Vi har äntligen fått hötslov vilket många av oss firade genom att göra det fantastiskt roliga högskoleprovet. I lördags gick jag alltså upp klockan sex för att sedan befinna mig på Westerlundska i åtta timmar, ta en fika med en mycket trevlig människa och sedan åka till Tyresö för att äta mat med lite vänner. Mycket trevligt, där och då fick jag verkligen känslan av att det här skulle bli ett lugnt och sansat lov, redan första dagen var jag ju bara uppe i 22 timmar. Nemas problemas. Ikväll kommer Rasmus hit och vi ska se på film och mysa lite granna. Väldigt trevligt. Vädret är så äckligt att det är ohälsosamt att gå ut, gör för guds skull inte det! Jag funderar över fall jag ska börja skriva dagbok eller något i den stilen, jag har ju faktiskt en dagbok som jag skrev i för några år sedan eller något. Men antagligen är jag för mycket av en exhibitionist för att vilja hålla mina tankar och åsikter för mig själv (bara för att det är sååå många som läser den här bloggen, hoho). Mitt rum är rätt fint just nu, väldigt mycket rosa kuddar och hjärtan överallt vilket känns bra när jag jämt går runt och är deprimerad och oroar mig för prov, då kan jag muntras upp lite av denna skära idyll. Okej deprimerad och deprimerad, jag känner mig lite nere. Men som vi alla vet så raderar ett Sex and the city avsnitt en sån känsla på en halvtimme. Jag borde ju egentligen inte skriva såhär långt för ingen människa vid sinna sinnes fulla bruk skulle orka läsa allt det här ord-bajsandet. På onsdag ska jag och Therése göra det vi är bäst på, some serious shopping. Det känns skönt, att handla är en slags terapi för mig och någon fom av motivation. Det är faktiskt inget fel med det. Rasmus säger att det är en sjukdom, jag säger att det bara är ett beroende; som alkolism - och det har väl ingen dött av?